Jag tänkte komma upp med en Adele låt men kom förgäves på att jag har fortfarande ett PMS-anfall på henne. Det finns liksom en moralisk lag som säger att man absolut inte får kalla feta för tjockisar men att kalla smaka spinkisar är ju skitsamma. Vi tar ju ändå inte åt oss för vi har kroppen alla drömmer om. Jo vi är ju himla perfekta. Och Adele sa "I don't find skinny girls attractive" och hur patetiskt är inte det? Okej, okej, hon tycker att det är vackert med lite hull-mull på kroppen. Men är det rätt att en förebild, det man trodde var en mogen kvinna sitter och säger så? Det tycker inte jag. Klart att man får säga vad man vill så, men man kan väl välja sina ord bättre än så? Antagligen menade hon att hon tycker inte att tjejer som strävar efter en skinny kropp är attraktiv, men vi som är födda smala är vi bara automatiskt fula då eller? Då kan jag lika gärna säga att alla feta är fula som stryk, och det har jag ju rätt till om hon har det? Fast det tycker jag inte, så ta mig inte som en idiot nu även om jag ibland kan vara en. Men man säger faktiskt inte så, det kan såra folks känslor och att liksom höra det från henne gör lite smått ont och sen dess har jag inte lyssnat på en enda Adele-låt kan jag säga, hur vacker den än är tänker jag inte supporta en hater!

Mycket har hänt sedan sist, jag har funnit en ny studieteknink för att lära mig kemiska formler, jag har liksom blivit en aning klokare sen sist jag skrev ett inlägg på min blogg och nu får jag det verkligen att låta som om att jag inte har skrivit på urminnes tider vilket det ändå känns som, en aning liksom. Jag har hunnit få min klänning, sy in min klänning, köp världens snyggaste skor och jag har gått och inskaffat mig en silvrig clutch. Allt detta är för er att anteckna i eran carebox.

Nu till viktigare ting. Jo att arbetsmiljölagen säger att småbarn i min ålder får jobba max. 7 timmar per dag. Jag har vaknat klockan 7 i morse för att påbörja min arbetsdag och nu är klockan nästan halv elva och nu ska jag avsluta min arbetsdag, jag har brutit mot lagen. Så . . . vem ska vi fängsla in? Skol-politiker eller mig? Dagens i-landsproblem, just sayin' ! 
Våran rektor var ju himla petig med arbetsmiljölagen idag när vi klagade över att vi inte har någon prao, men när det kommer till att vara tyrann, diktator av det värsta sorten och utsätta oss stackars ungdomar för tortyr, då skiter vi i den där arbets..whatever.. lagen? 
Ja nu ska jag sova för jag känner mig lite lullig, jorden snurrar liksom (BRIST PÅ SÖMN)

Man kan inte ha både skolplikt och en arbetsmiljölag, det är som att äta Vinägerchips med hallonsylt och dricka urin till det. Mumms! ♥

J

En dag med åttioårskalasande. Jag hade dessvärre inget minneskort till fotomaskinen och trots att det är en fotomaskin så har skiten inget fotominne i systemet så några bilder från idag har jag inte att bjuda på då jag inte hade några planer på att ränna runt med iPhonen och memorera alla händelser. Men det var ganska simpelt.

Skaka hand med en miljon snubbar och brudar, varav hälften visade sig vara kusiner. Äta. Glo på folk som pratar. Äta. Glass med guldsylt. Glo på folk som pratar. Kaffe. Åka hem. Det var liksom inte mer komplicerat än så. Och faster fick en laptop, ja hon som fyllde åttio då. Hon sade att nästa gång vi kommer blir det inga kakor för hennes nya liv kommer vara att fejsbooka. Humorn har en ju i varje fall kvar. Eller vadå humor? Det kanske är sant? Kakorna som är så himla goda att t.o.m jag icke-kakmonster monstrar i mig dom!

Ja. Min dag har varit bara hyffsat trist, tja. Lite nya kusiner som man ändå aldrig mer kommer träffa satt väl inte helt fel. Förövrig så . . . tja om det var kusin eller kusinbarn det vette ja tusan. Men dundrans rabalder var han vars lik Austin Nicholas med en touch av en ung Johnny Depp. Min första tanke när jag såg honom var "Vad gör Julian från One Tree Hill på min fasters 80års kalas?". Ungefär som den där dagen i konsum jag var övertygad om att jag såg Reese Witherspoon och jag höll på att dö. Jag blev alldeles stel i hela kroppen och bara glodde sönder och kände tårarna komma och jag skulle precis springa fram till henne när jag insåg att det var då inte alls Reese. . . besvikelse.

Jag har varit borta för att jag har haft det så himla trevligt. Igår hade jag Måns över, twilight-kolleri och sedan slog jag honom på Dirt3 (Bästa bilspelet någonsin) och idag blev det en snabbvända to the town, mest bara för att göra av med pengar på lite nytt konstnärsmateral (mycket behövt). Jag har inte haft ett knådgummi på evigheter och det är en av de sakerna jag har saknat så hemskt mycket. Now: Drawing.

Ännu mera sommarbilder, denna gången stående bilder då det inte ser allt för vackert ut när man kombinerar flera liggande och stående bilder, tycker då iallafall jag, smått perfektionist som man är.

Okej fine lite vinterkänsla över sista bilden men tröjan men annars är ju gräset mot väggen grönt och fint, som allt är om somrarna. Sommaren 2012 ska ändå bli superbra. Jag tänker åka till Vääla med mina fina vänner och jag tänker bada i sjön några meter från mitt hus även om jag har bacilleskräck.

Oh dear! Mina vänner vet nog detta mer än väl, men ni läsare. Vad vet ni om mig egentligen? Min beskrivning suger halft om halft så let's go!

• Jag har massive bacilleskräck. Jag äcklas av saliv så otroligt så det finns inte. Jag kan inte dela min dricka med någon annan och jag kan inte heller ta mat som legats på någon annans tallrik, jag får bara kväljningar när jag ska äta det.

• När jag är med mina vänner är jag hyperaktiv och pratar om allt jättefort, bland annat folk är jag väldigt blyg och tyst. I min klass är jag väldigt blyg ibland, dock inte i min NO-grupp.

• Jag lyssnar på all sorts musik. Allt mellan Adept och Yiruma. För mig är text en viktig del (om det inte är klassisk musik såklart). Jag kan lyssna på klubblåtar om texten har en mening och inte lyder "I fucked a girl yesterday I was so drunk and tonight I'm going to do it all over again til' the world ends girls girls girls, drink drink drink, f* f* f*" . . . helt jävla meningslöst tycker jag.

• Jag har fobi för människor som måste köpa likadana klädesplagg som alla andra har, fobi/allergisk kan man väl säga. Jag får panik, typ.

• Jag älskar läppar. Höhö. Går kanske ihop med min saliv-skräck. Men läppar är så vackra. Speciellt tillsammans med diamantögon. En kille med vackra läppar är i mina ögon en vacker kille *fniss*. Och JA, jag är besatt i lipsyl. Ser hemskt ut med ovårdade läppar! Jag blir galen på mig själv om jag kommer på mig med att ha torra läppar.

Ett tips om man har torra läppar är att när man borstar tänderna borsta läpparna med och sedan smörja på försvarets hudsalva (magi).

♥

Just sayin'

Jessie J är dagens musikgud, yesyes. Jag har drogat henne all'day'long.

Imorgon är skolveckans bästa dag, har jag sagt hur mycket jag älskar Engelska? haha och imorgon har jag två engelskalektioner på raken. Först en lektion och sedan har jag det på evalet också. Perfa!

Idag gick jag på gatan och flinade för mig själv, mest bara för att idag har varit den sämsta dagen ever men så. Men så. Så kom ett leende. Ett sånt litet. Det är roligt hur ett leende kan göra en alldeles till sig, men jag är sån. Jag blir himla lycklig när folk ler. Det är något med leende, och de vackra ögonen 'en har. O'hdear. Jag älskar människor med ögonfärg man inte riktigt kan sätta namn på. ♥

Det där mi ladies et gentlemen est what I would like to kalla a damn chica!

Jo men hur skillad är jag inte på Nicki Minaj? En dold talang i min ägo, sånt är alltid roligt att hitta.

Okej, det blev lite knepigt vid en del men annars måste jag få säga att jag kan ersätta Nicki Minaj ifall hon joinar 27 club.

Det är en halv gång sen det var sommar. Om en halv gång är det sommar igen.  Musik är min sol, mitt element är min sol. Stjärnan vi annars kallar solen är gömd bakom tjocka moln och dimma. Det är tur att det inte bara finns stjärnor målade på himlavalvet. Det finns stjänor på jorden också som får huvudet att snurra som i en sommardans. Som får hjärtat att flimmra mellan guld och platina. Det handlar om att måla dimman i din favoritfärg.

Jag hade nyss skrivit en lång text men det var så misslyckat så det blir bara detta lilla korta och informationen att jag kommer ligga lågt med bloggen. Allt annat går åt pipsvängen och jag måste komma tillbaka på raksträckan igen. . . jag tar självklart ingen "paus" som ni förstår men det blir inte heller några tjugio inlägg i veckan.

(Ja det fick bli ett nytt inlägg med bara två outfits)

Men jo Kan Dee har ju en tävling som jag självklart hängde på. Bara klicka på DENNA LÄNKEN för att läsa om hur du också kan tävla. Dock har du . . . tja idag på dig! Så skynda på!

Alla har vi våra unika vis att andas på. När jag ritar och är i min egna värld, då andas jag trots nästäppa och hela paketet. När jag lyssnar på musik och gör det jag älskar, då är det bara som bäst. Blev äntlingen klar med Christina och klart, att rita är ett sant nöje men inte går upp emot känslan att hänga upp ett nytt "konstverk" på väggen. Mitt enda problem är att jag snart har fyllt en hel vägg med teckningar. . . .you other teenagers keep filling up your walls with sixpacks, I'll just fill them with air and love.

Jag tog ut kycklingen ur ugnen, den var inte alls så brun och fin som på bilden utan snarare vit, när jag serverade den och skar i den pissade det ut blod. Det var varsegod tillbaka in i ugnen och häva på massa mer krydda för smaklös var den också. Det jag faktiskt har lyckats med idag är riset, wow! Wow! Jubla! Det blev inte gröt av det hela liksom men kycklingen blöder (damnit). Saken är den att halva kycklingen var bränd och halva blodig. Dagens i-landsproblem.

ÅÅÅÅH. F-RU-S-T-R-E-R-A-N-D-E.

Min far är en man med höga krav, så misslyckas jag IDAG. På FARS dag.

Måste berömma bilden för kvallan, it's hurray, it's iPhone, it's iNstagram. Just sayin'.

Min sockersöta och supertrötta lilla dag har spenderats med en penna i handen och hela min HB penna är finito. Tur har jag för att det är sånna fina orangea pennor som finns i skolan i kiosken för tre silvermynt. Jag har gått från stiftälskare till orange-girl, vad händer egentligen med mig?

Drömmar. Drömmar är det som håller oss vid hopp.

En tjej tipsade om en skola som heter Uwc. Vad sägs om IB i Singapore liksom? På flyget dit om man ändå får ett A380 kräver jag inte annat än första klass för lilla lilla lady Fatima. (nej). Men jo, om man ska flyga till Singapore är det himla noga att det är ett A380 man får flyga och i Singapore är det så renligt. Jag är en sådan typ som slänger mina kläder på golvet så mitt rum ser ofta ganska kaotiskt ut men jag spottar inte. Om jag ska spotta så gör jag det i en zink eller i toan eller duschen, Singapore skulle ändå passa mig. En ren storstad, låter det inte drömlikt? Dels får man inte röka hur som helst (bingo!), jag har aldrig haft problem med röklukt faktiskt förens nu. När jag går förbi någon på stan som precis blåser ut ett stort vitt moln så kan jag inte andas och tro mig, att inte kunna andas är inte en rolig känsla och nu tror ni att jag så extremt överdriver men nej, jag får inte ner en gnutta luft i mina lungor och även om det inte är många sekunde det varar så får jag panik så tänk på det ni som går och blåser rök i ansiktet på folk på stan, de kan vara allergiska.

Men back to the subject, jag är himla sugen på att läsa IB i Singapore. Det finns såklart på andra ställen närmre men det är Italien och det intresserar mig inte alls, jag vill åka till ett engelskttalande land, Canada eller Singapore eller Usa. Usa lockar mig inte så mycket, skolan i Canada ligger ute i skogen. Oj nu återstod visst bara Sinapore!

Livets alla besattheter som man aldrig kommer få. Även om jag nu skulle ha råd, om jag nu så hade flera miljoner så skulle jag inte kunna köpa en väska och skor för dem medan jag ser världen svälta, det är liksom fel. Men man får vilja ha någonting, tycka att en magikers designer ser ut som skapade drömmar, men man behöver inte sukta.

Tröjan är liksom konst av nät. Klackarna på de vita skorna är vågiga drömmar. Den silvriga clutchen är en silvergruva men världen är ett helvete.

När allt bara klickar sådär i huvudet rätt fint och man vet precis allting. När man går från panikslagen till helt kolugn. När alla bitar bara faller på plats och det drar lite smått i mungiporna för att nu vet man. När allt är alldeles perfekt. Onödigt och naivt att planera sin framtid när man bara är fjorton fyllt säger ni. Smart säger jag. Om man vet vad man vill har man mål att sträva mot, en anledning att kämpa även fast man varje dag inte orkar.

Gör det. Gör upp mål.

Inte vad du vill, ett mål är vad du ska.

Snacka om att bruden är överlycklig?.

Jo min skoldag har sugit lite halvt om halvt och på bussen inser jag det fantastiska. Min statistik ökar ungefär i samma hastighet som Karros hjärnceller minskar, och jo Karro hon tycker att miniserier är roliga där dom säger "Hey, do you want pie?" "Which taste?" "Pie taste" *fnissfnissfniss* Eller så var hon bara väldigt trött efter tortyren vi utsätts för i skolan. Men Karro du vet att trots din brist på hjärnceller älskar jag dig. Jag är ingen människa som dömer på antal hjärnceller, dock är jag en i mängden och dömer på utseendet.

Superfin mössa från myrorna, superfin röd tröja från Cubus, superfina svarta manchestershorts från Kappahl (barnavdelningen), Superfina höga sockor från H&M och superfina boots från H&M, Superfin väska från Topshop.

Jag är jättesjuk och jag vill bli jättefrisk. Bara för att trösta mig själv sitter jag och lyssnar på Oasis och spelar templerun, brb. Ska bara snyta mig, spy och slemma ner mig själv.

Jag är väl knappast ensam om att ha världens sämstan appetit? När det kommer till frukost får jag ofta tvinga i mig det, jag hatar frukost. Det är liksom så snabbt ihopslängt och äcklig klibbig marmelad och té som inte smakar mycket nog eller så har man hävt i en sked socker för mycket, alltid! Nå. Jag har kommit på en lösning på mina och dina problem. Om man har tid och finporslin hemma så ska detta fungera alldeles utmärkt.

• Intala dig själv att det ska bli så himla gott med en fin frukost och tänk på allt det nyttiga alla tjatar om, du får bättre samvete.

• Ta fram finporslinet, en tekopp med asiette och en liten tallrik att lägga dina knäckemackor på.

• Koka ihop ditt favoritté, har du inte tid så tar du bara din vattenkokare och ordnar snabbté, jag valde Forest Fruit från Lipton som är himla mumsig.

• Nu till knäckemackorna. Ta inte bara smör! Om du ska bli mätt på två knäckemackor får du ha mat på dem, jag tog ett fett lager med smör, någon gott KÖTTpålägg, ost och över det avokadoskivor och kryddade med min favoritkrydda som är vitpeppar, så ta ditt favoritpålägg, ost, någon grönsak och din favoritkrydda som topping.

• Sätt på din favoritlåt, surpla högt ur tekoppen när du dricker och njut av din frukost i all harmoni! 
+ Glöm inte att vackra färger, goda lukter och fin uppläggning deffinitivt ökar din appetit.

Täppt näsa - check.

Halsont - check.

Skyhög feber - check.

Huvudverk  - check.

När man inte kan sträcka på sig utan att hela världen snurrar omkring och man kan inte gå utan att snubbla fram och man vaknar klockan 3 i natten i panik för att man inte kan andas och när man ändå är vaken inser man vilken extrem huvudverk man har, man vill gå ner den där trappan och dricka ett glas vatten och stoppa i sig två panodiler men då inser man att febern är alldeles för hög och ifall man börjar gå i trappor kommer man bara ramla ner som en fet katt som somnat i trappan. När man väl somnar om och vaknar på morgonen är febern inte lika hög, men det är bara en tidsfråga. Just nu sitter jag här och känner mig mer yr och yr för varje sekund som går förbi, det är då man är förkyld. <- (Maria Montazami röst)

Och - Jag har inte varit såhär sjuk sen jag var runt 10år och då tycker man lite att "Varför. Just. NU?"

Moa var som guten på scene, hennes röst skar rakt igenom mig. Jag blev lite tårögd faktsitk; den liksom pillade sådär fint i mitt hjärta. Jo sen så ska jo; FIY Kan Dee ska släppa sin sooo gorgeous konst i Gallerix, that's like hallelujah moments. Jag vet att jag inte har bloggats sen urminnes tider men jag sitter i Borås hos min femtioprocentiga släkt och blir humiliated för mitt grisiga asgarv, men det är lite aådant man gör när man är med sina halft smått efterblivna systerbarn, men dem är snälla ändå.

Men jo, jag dör lite av lycka.