Ja jag skulle ju stanna kvar här på Fatimaplace, men tsha jag vet inte hur mycket det blir med det. Då jag knappt har tid att driva en blogg vet jag inte hur jag ska få tid att driva två och om jag ska vara riktigt ärlig trivs jag bäst i mitt lilla nest på THEFASHIONTIST.

Jag kommer absolut aldrig ta bort Fatimaplace. All tid det har tagit att bygga upp detta så finns det bara no way och det kommer vara kul om några år att se tillbaka och då och då kommer det säkert slinka in ett och annat inlägg här. Men om ni vill fortsätta följa mig så har ni lösningen på bilden nedanför.

Jag tuggade nyss upp det sista av snowman - gingerbread. Som tröst spelar jag La valse d'Amélie som är så himla fin. Nu ska jag resa mig upp, liksom för er information. Så ska jag resa mig upp. Varning alla bloggläsare  jag ska resa mig upp. Jag borde vinna nobelpris för blöt humor förövrigt, och nobelpriset i litteratur för min halvkassa svenskauppsats jag jobbar med . . .såhär lagom en lördagskväl.

En dag med åttioårskalasande. Jag hade dessvärre inget minneskort till fotomaskinen och trots att det är en fotomaskin så har skiten inget fotominne i systemet så några bilder från idag har jag inte att bjuda på då jag inte hade några planer på att ränna runt med iPhonen och memorera alla händelser. Men det var ganska simpelt.

Skaka hand med en miljon snubbar och brudar, varav hälften visade sig vara kusiner. Äta. Glo på folk som pratar. Äta. Glass med guldsylt. Glo på folk som pratar. Kaffe. Åka hem. Det var liksom inte mer komplicerat än så. Och faster fick en laptop, ja hon som fyllde åttio då. Hon sade att nästa gång vi kommer blir det inga kakor för hennes nya liv kommer vara att fejsbooka. Humorn har en ju i varje fall kvar. Eller vadå humor? Det kanske är sant? Kakorna som är så himla goda att t.o.m jag icke-kakmonster monstrar i mig dom!

Ja. Min dag har varit bara hyffsat trist, tja. Lite nya kusiner som man ändå aldrig mer kommer träffa satt väl inte helt fel. Förövrig så . . . tja om det var kusin eller kusinbarn det vette ja tusan. Men dundrans rabalder var han vars lik Austin Nicholas med en touch av en ung Johnny Depp. Min första tanke när jag såg honom var "Vad gör Julian från One Tree Hill på min fasters 80års kalas?". Ungefär som den där dagen i konsum jag var övertygad om att jag såg Reese Witherspoon och jag höll på att dö. Jag blev alldeles stel i hela kroppen och bara glodde sönder och kände tårarna komma och jag skulle precis springa fram till henne när jag insåg att det var då inte alls Reese. . . besvikelse.

Jag har varit borta för att jag har haft det så himla trevligt. Igår hade jag Måns över, twilight-kolleri och sedan slog jag honom på Dirt3 (Bästa bilspelet någonsin) och idag blev det en snabbvända to the town, mest bara för att göra av med pengar på lite nytt konstnärsmateral (mycket behövt). Jag har inte haft ett knådgummi på evigheter och det är en av de sakerna jag har saknat så hemskt mycket. Now: Drawing.

Jag hade nyss skrivit en lång text men det var så misslyckat så det blir bara detta lilla korta och informationen att jag kommer ligga lågt med bloggen. Allt annat går åt pipsvängen och jag måste komma tillbaka på raksträckan igen. . . jag tar självklart ingen "paus" som ni förstår men det blir inte heller några tjugio inlägg i veckan.

Täppt näsa - check.

Halsont - check.

Skyhög feber - check.

Huvudverk  - check.

När man inte kan sträcka på sig utan att hela världen snurrar omkring och man kan inte gå utan att snubbla fram och man vaknar klockan 3 i natten i panik för att man inte kan andas och när man ändå är vaken inser man vilken extrem huvudverk man har, man vill gå ner den där trappan och dricka ett glas vatten och stoppa i sig två panodiler men då inser man att febern är alldeles för hög och ifall man börjar gå i trappor kommer man bara ramla ner som en fet katt som somnat i trappan. När man väl somnar om och vaknar på morgonen är febern inte lika hög, men det är bara en tidsfråga. Just nu sitter jag här och känner mig mer yr och yr för varje sekund som går förbi, det är då man är förkyld. <- (Maria Montazami röst)

Och - Jag har inte varit såhär sjuk sen jag var runt 10år och då tycker man lite att "Varför. Just. NU?"

Moa var som guten på scene, hennes röst skar rakt igenom mig. Jag blev lite tårögd faktsitk; den liksom pillade sådär fint i mitt hjärta. Jo sen så ska jo; FIY Kan Dee ska släppa sin sooo gorgeous konst i Gallerix, that's like hallelujah moments. Jag vet att jag inte har bloggats sen urminnes tider men jag sitter i Borås hos min femtioprocentiga släkt och blir humiliated för mitt grisiga asgarv, men det är lite aådant man gör när man är med sina halft smått efterblivna systerbarn, men dem är snälla ändå.

Men jo, jag dör lite av lycka.

Ha, på denna bilden är jag ruskigt lik mami när hon var liten. Men jag är lik mor min, sådär ullig och gullig.

Jag har lovat mig själv att jag inte ska orka vara trött, klart att alla måste få vara trött någon gång, men kära ni. Vad är mest utmattande? Vara trött och vresig eller vara glad? Jo men precis, när man är glad får man appetit, man orkar, man vill. När jag är glad vet jag nittionio plus femtioelva saker jag vill göra nu- nu- nu! Men när jag inte är glad, då vill jag inte göra någonting och inte ens fara earth around i all ensamhet låter lockande (och yesyes jag är en ensamvarg jag, jo asså jag har vänner men ensamheten är mysig). Dessutom har mitt hår blivit långt nog för att sätta upp i pippi och om jag inte torterar mitt hår kommer jag kunna rocka våren i Page-frisyr. Sånt är lycklig, att håret bara växer som in i norden och det är lyckligt att jag nu precis ska gå till konsum för jag ska laga mat till min familj, hade tänkt att bjuda på någonting karamelliserat, någonting såsigt och klyftpotäter.

♥

Jo jag var på stället där jag kommer spendera mina tre år om två år. Ja asså gymnasiet, fast inte riktigt, jag var vid Sannarpshallen och gymnasiet ligger några fotsteg bort, men let's pretend. På Sannarp finns IB och jag ska läsa IB, jag och mitt snille till vän. Ellerhur Bananen, you're not gon' lemme down, are you? Asså jag kan inte fatta att innan jag har hunnit blinka står jag där med studenhatt och allt, tiden går så satans fort och jag känner att mina år på IB (om jag kommer in) kommer gå fort som ljuset. Fast. . . om jag inte kommer in på IB eller NV kan jag lika gärna gå och hänga mig ju. Min största rädsla här i livet är att alla mina lärare i smyg hatar mig och kommer underkänna mig i allting, haha. How pathetic I know? Måste få säga att jag trivs med alla mina lärare, (men jag saknar min gamla klassföreståndare så himla mycket, världens gulligaste och grym på att baka!) Men det är verkligen superskön att få trivas med skolan, lärare och vänner! Mellanstadiet har varit ett rent helvete för min del och början av sjuan fungerade väl men trivdes inte allt för bra i min klass. I min nuvarande klass är det människor på en helt annan nivå. Visst har vi våra undantag men genomsnittligt så är min klass verkligen grym!

Oups, ännu en dag gör jag gatorna farliga i min hemmastorstad Halmstad i röda byxor och orange tröja. Jag hade värsta gangbang hänget uppe i Trade Center, längst upp för att vara lite mer exakt. Utsikten var a-freaking-mazing, jag stod och dreglade ned fönsterna medan jag stod med min kinesiska flickvän och kollade på solnedgången, hur avundsjuka blev ni inte nu? Jag såg havet, jag såg the town. Så säger plötsligt ma petite chineese "Asså, detdär är väl Kattegatt?" Och hon hade snackat om Kattegatt gymnasiet några sekunder innan och om hur snygga killarna där är (yes indeed with the C, hawt dudes) så liksom tänker jag för mig själv "Hur i helvete ser hon en gymnasiebyggnad härifrån? Har kineser falksyn? Åh, jag ska med bli kines!" Sen vände jag mig mot henne och insåg förgäves att hon pekade mot havet, hon snackade inte om falksyn eller snygga killar eller någonting sånt coolt utan hon snackade om det extremt "roliga" havet, där gick mina drömmar om att bli kines i kras och jag nickade. "Japp, det måste vara Kattegatt HAVET" Så efter en dag i stan gick vi till bussen i tystnad, jag med lurar i öronen och hon med lurar i öronen sådär bredvid varandra genom stadens alla tusen ljus, när vi kom till bussen däckade hon i sätet det första hon gjorde. Min stackare var så trött.

Awesomecake sweetiepies. Har ni tänkt på hur amerikaner relaterar sina ord med kakor?

Och har ni tänkt på hur många knasiga ord man kan göra av awesome? 
Awesomecake.

Awesomeness.

Freakingawesome.

Superawesome.

Awesome.

Awesomepie.

Awesome .... osvosv.

Jag lovar. Awesome är THE word of THE words.

(jo på bilden är det hon min kinesiska flickvän och jag)

Det där Halmstad eller så. (AWESOMECAKE). Trade Center, där uppe där lamporna lyser höll jag hus och åkte hissen upp och ned. Åh var det kittlade obehagligt i magen och när man väl hade gjort det ett par gånger kunde det jämföras med känslan av att ha 40'C feber. Gud vad allt snurrade.

Åh helt sjukt vad jag har varit dränkt i annat denna veckan, både måndag och tisdags har spenderats i stan och onsdag, jag har verkligen ingen aning vart den dagen tog vägen och ja. Det är fredag imorgon, Breaking Dawn biljetter är bokade, premiären självklart! Jag vill bara sätta mig ned och skapa någonting men jag kan inte för att jag måste prioritera annat och jag vet inte ens vad jag orkar eller hur jag ska orka. Allt är lite ### just nu. Jag vill bara ta nästa flyg till min fantasivärld, där är allt bara precis alldeles perfekt. Där finns inte massa skituppsatser ingen förstår sig på, där finns alla jag älskar. Där finns det ingen motsats till lycka. Just nu orkar jag inte, fast jag måste orka. Skolan är megajobbig, allt är megajobbigt. Men även om man är rädd så måste man orka. Annars går det inte.

Mitt kära lilla Rydöbruk och en promenad forever alone i höstkylan med en himla massa vacker musik i öronen.

Det blev mycket "Vi kommer alltid ha Paris" och dagdrömmande om tio dagar i paris, överanvända den bästa franska frasen ever "Je voudrais une crêpe au chocolat s'il vous plait". Vackra Paris Airshow, dit bara måste jag, dit måste alla piloter en gång i sitt liv och det var den historia. Ta etttusenfemtioelva bilder på eiffeltornet. Ha picnik i en vacker park. Ja allt sådant man gör när man ändå är i Paris, och äta baguetter med en jävla massa ost i förståss.

SAVE. SAVE ME. SAVE YOU. SAVE HIM. SAVE HER. SAVE THEM. SAVE US. SAVE THE WORLD.

mest bara för att jag inte hade någonting bättre för mig.

Idag har the Isaksson och 1/2 Marklunds varit här och styckat älg på våran altan medan jag och Simon satt i källaren och kollade på massa konstiga filmer. Jag har också fått en analog kompaktkamera av min kära fader och jag ska få låna en analog systemkamera an Christer. Jag är nog inte lycklig än, men jag är glad. Igår fick jag mindre roliga nyheter och slet i mitt hår och grät slut på mina tårar. Idag har jag varit alldeles för upptagen för att gråta och nu när jag väl har tid så är jag alldeles för trött, det får vänta till en annan dag.

Teckningen var lyckad innan jag började pilla om henne, jag var nöjd men jag kunde nog bli nöjdare men jag ger mig på ett nytt försök imorgon, kanske en leopardmönstrad duva? Fåglar + Djungelpattern = The shiit. Det är lite min senaste idé liksom.

Jag har ingen dunderhonung och har man ungen dunderhonung då blir man svag, när man är svag och ynklig då gråter man lite, men det får nog alla göra ibland. Fälla ett par tårar tills ögonen svider, det tillhör liksom livet på sitt egna unika sätt. Ibland gråter man när man blir arg. Ibland gråter man när man blir ledsen. Ibland gråter man när man är rädd. Ibland gråter man för att man får ont. Nu är det nog lite som en blandning av söta, starka och syrliga kryddor. Kanel, Cayennepeppar och Citronpeppar. Men Emmie hon har bjudit på en fin dag på stan med alldeles för mycket och alldeles för lite prat. Jag kan inte bestäma mig, höger eller vänster. Jävla dum jag är ibland ändå. Världen är inte så snäll, men mina vänner är det och det är min familj också. Men världen. Den är inte klok. Karro ska uppfostra sina barn som hundar och jag ska spränga världen inifrån och filma allt från månen, jag och Karro är så smarta vi, och så coola.

Mina läppar är nog det enda riktigt vackra på mig. Mina läppar är så to die for. Dom är liksom inte smala men inte stora, jag älskar mina läppar och det sa en kille till mig när jag var liten och räknade åldern i dagar - att jag hade vackra läppar. Det ligger nog liksom lite inpräntat i mig. Mina ben är med fina, sådär smala och långa ben som jag gillar så på alla andra, fast inte på mig. Jag förstår inte. Gud gav mig smala, långa, vackra ben och en överkropp som vem som helst spyr av.

Förövrig lyssnar jag på alldeles för mycket The Kooks, hatar alldeles för mycket, älskar för lite. Bör göra min matteläxa. Har tröttnat som sjuttan på wordfeud. Ja, mycket händer på tjugofyra timmar.

Chai har varit min favoritdryck sedan jag gav upp Oboy i nappflaska. Det är bara det absolut godaste som finns. Den godaste är originalet, dvs. klassisk Chai ya maziwa som betyder Chai på mjölk på Swahili. Den som mamma brukar koka till om kvällarna. Min favorit är den med alla söta kryddor vi har. Den med kanel, ingefära, kardemumma och nejlika och en jävla massa socker. Sedan är den svennesifierade verisionen på Espressohouse också himla mumsig med sin skummade mjölk och perfekt drickbara hetta. Ibland vill jag ta bussen in till stan bara för att fika på Espressohouse, om några år kommer ju Starbucks och antagligen kommer Espressohouse helt gå i konkurs = mitt liv och min anledning att åka in till stan även om vintrarna DÖD. Espressohouse kommer alltid vara mitt ställe, Starbucks kan liksom gå och hänga sig lite, min bild av Starbucks är ett mainstream café, ungefär som McDonalds är ett mainstream matstället. Espressohouse är mer. . .ett mysigt café som finns i varenda lilla stad ♥ Det är nästan lika mysigt som ett litet lokalt bageri.

Men iallafall. Jag har kommit fram till att jag är en Chaiaddict, det är så mmmmmm. . . . det är godare än marabou! Om jag fryser, dricker jag chai. Om jag är sötsugen, dricker jag chai. Om jag vill ha en god dryck, dricker jag chai.

Chai är godare än Coca Cola! Chai är den bästa drycken någonsin.

Jag är så himla lycklig, jag är så glad och jag mår så bra. Jag skrattar åt lite ingenting och älskar mig själv i min morgonfrilla. Denna veckan har trots all stress och smärta varit den bästa på länge.

Förra helgen kastade Hugo av mig . . . jag fick inte igång honom i någon ordentlig galopp men Karro tog Hela och galopperade före, då blir Hugo sådär tävlingsinriktad och skjuter iväg, jag var inte beredd och fick fel sitt, tappade stigbyglarna och Hugo blev stressad när jag drog i tyglarna för att stoppa honom, han måste komma före Hela! Han måste!. Då kastar han av mig istället, som tur är så är Hugo en jättefin och snäll Ponny och han står lydigt kvar istället för att springa iväg, när jag reser mig upp snurrar hela min värld och allting gör bara jätte ont men jag gråter inte, det gör jag inte när jag får ont. Jag skrattar bort det och Hugo står bara och glor och tycker att jag är dum i huvudet. Men Hugo är snäll och fin ponny. . . lite busig är han, men han är underbar ändå ♥ Men hans busighet har orsakat väldigt mycket ryggont denna veckan och så har jag återigen tjatat på mor min att hon ska ringa till Doktorn så att jag kan få inlägg till min ena sko! Mina ben är så jävla dumma och det ena är längre än det andra så att när jag rider blir det fel, när jag springer får jag så satans ont i höften och knäet knäpper när jag går. . .

Attvaramissbildad.se

Longboarding i Rydö ♥

Ska vi skriva det igen? Ännu en dag i oktober. Haha! Utvecklingssamtalet, har klagat på lärarna medan de stackarna inte har klagat på mig. Jag trodde att min franskalärare skulle säga vilken babbelmaja jag är, men icke! Pratar gör jag en del, men det gör alla. För det mesta är jag ganska tyst. Menmen. Jag är så tystlåten av mig, för det mesta . . . om det inte handlar om umgänge bland mina vänner liksom.

Nu är iallafall denna dagen över, den har varit lång & olidlig men what the heck, vi klagar inte. Jag lever ännu även om det är med korta andetag och huvudverk.

Du är verkligen som jag.

Jag har så många bilder att visa, från fotograferingen i fredags och även från ridningen förra helgen men jag har varit väldigt seg, dock har jag iallafall redigerat bilderna från fredagsfotograferingen så om ni håller utkik imorgon ska ni få er en riktigt bildbomb! Vars vid någon äng bredvid golfbanan i Rydöbruk med Johanna, Lisa & Sofie och 2 gånger var det väldigt nära att de sköt golfbollar i huvudet på oss . . . not too funny!
Känns helt sjukt att September äntligen är över, det är verkligen årets segaste månad medan Oktober verkar springa iväg, känns fortfarande som September men nej imorgon är det fjärde Oktober! . . . Dels har jag haft en riktigt bra start på månaden, gjort bra ifrån mig på orienteringsprov OCH svenskaprov och fisykprovet har jag inte fått tillbaka än men det känns verkligen riktigt bra!

Hanna är så bra på att sjunga tycker jag, så har hon fin fina JC skor. Henne diggar vi massor.

Innan det är mörkt och hemskt ute igen så ska jag och kameran gå ut på en promenad, jag vet precis vart jag ska gå! Halvvägs tillbaka till Torup. . . detta blir en lång promenad trots att jag redan orienterat i skolan idag och sprunit säkert 8-9km men man kan inte få för mycket motion . . dels är jag som en häst som behöver skrittas av, jag har sprungit så jag måste gå ut på en lugn promenad om jag vill undvika extrem träningsverk. Nolifer som man är ska man gå ut själv . . . fast det brukar jag göra! Nästa gång får jag skaffa mig ett ragg :o

Jag vill att det ska bli sommar igen . . . Ridkläder står på min inköpslista, livet feels freaking good! Jag vet inte hur mycket rida det blir mitt i all kyla nu men till sommarn ska min vän ha sin häst på sommarbete där jag bor. Åh ♥ Och så har jag Hugo & Hela när Krattan eller Kräket inte kan. Detta är bra, detta är superbra!

Karro säger att jag inte får kalla henne krattan för att det påminner henne om Krattarina Kråkesoon som egentligen skulle vara någon Katarina Åkesson, jag tyckte att den vars bra men Karro/Krattan låter så bra, Kräket och Sanna - mindre rimmande. Men vafan? Jag heter ju Sned. Som i (EJ RAK). Sned, Krattan & Kräket.

Vackra Hela & Sanna. Sanna, jag är alldeles förälskad i din häst och din min på denna bilden, du är så söt, du å Hela <3

Sanna och Karro hade tänkt att hoppa idag och jag hade tänkt att hänga på, testa detdär med. Let's say jag har tekniskt sett aldrig hoppat med tanke på att den gången jag gjorde det var det ett hopp på kanske 10cm? Jag skrek som ett litet barn med. Jag får se om jag vågar hoppa idag. . haha! Karro varnade mig iallafall för Hela, hon har nyligen börjat hoppa. Tre gånger i sitt liv har hon hoppat och redan tredje gången tog hon 80 bara sådär. . . ja, kanske en ny hopptalang? Det är iallafall så himla roligt att vara med hästar, jag bara älskar de . . . stora liven. Haha! Hela och Hugo är dessutom väldigt snälla, de är väl små busfrön men fortfarande jättesnälla hästar =)!

Mamma tycker att det räcker med att hänga upp mina målningar och en massa skräp, men det tycker inte jag. Även om mina målningar, teckningar och whatsoever inte är så fagra så är min kala vägg inte fan mycket bättre. Dessutom flyttade jag mina älskade Edward Cullen posters till dörren och på garderoben nämnde jag sån't jag håller kärt. Airplanes är först - självklart. Jag ska beställa hem ltie nya bilder hade jag tänk. . . min bildarderob ska bli full! Sist men inte minst så är det "Milkyway Mermaid" som gäller, hon fick en plats på min fönsterbräda och där är hon allmänt fin, jag blev fruktansvärt nöjd med henne. Hon blev inte another failed project, typ. Hon blev bra, hon blev awesome.

Jag har blivit alleldeles besatt av låten "Heartbeats" med José Gonzales. Eller snarare har varit hur länge som helst. Den har varit på replay idag med och även "Flightless bird, American Mouth"är en stor favorit just nu. Vi får se hur saker och ting är imorgon, imorgon har jag säkert hittat en ny och ännu bättre låt för att så är det alltid. I några dagar spelar jag sönder en låt, sen hittar jag en ny igen. OM jag inte hittar någon ny, då blir jag tekniskt sett självmordsbenägen. Nej men. Min mekanism (minus) en favoritlåt = ERROR 405 NO LIFE FOUND.

Jag har faktiskt färgat mitt hår igen. Det är ännu rödare nu, jag vill bli ännu rödare . . . ännu ännu rödare men jag vill verkligen inte bleka mer nu. Jag vill klippa min lugg igen me jag vet att jag kommer bara ångra mig, det är mycket jag gör men jag ångrar mig sedan. Istället för att färga rött hade jag gärna velat färga sådär jättesvart, min naturliga hårfärg är svart men med mörkbruna och röda inslag, riktigt sådär blåsvart hade varit läckert. Jag vill även måla om mina väggar. Jag vill ha vinröda väggar!

Jag behöver städa mitt golv, det är fullt med färg efter alla mina målningar. . . det är även smutsigt av sommarfötter som sprungit barfota, jag har nämligen trägolv som är vitmålat (minde lyckad golvfärg. . . )

Sen har jag massa blod på golvet under mig där jag sitter för att jag blöder jämt. . . alltd! Denna gången hade det visst varit mina fötter och jag hade inte märkt det så har massa blodfläckar lite överallt.

En bild säger mer än tusen ord, they say. Jag är väl inte glad . . . som jag antar att jag ser ut att vara på bilden. Vilken idiot är glad när man sitter och pluggar grammatik? Nej. Jag tänkte väl det.

Jag lyssnar på kent (surprise, huh?) Romeo Återvänder Hem är på play just nu.

Jag känner mig lite lost idag, ytterst stressad och splittrade viljor. Jag vill ha A på mitt prov imorgon vilket leder till att jag måste sitta fastklistrad som ett miffo vid mitt skrivbord men å andra sidan vill jag skrika tyst, jag vill bara måla! Jag orkar inte svenska. Jag orkar ingenting. Jag vill lyssna på Kent, utesluta mig från helvetet och måla.

And there it goes, ännu ett absurt ointressant inlägg om vilket roligt liv jag har som har målat hela dagen, har stänkt ner min stackars kamera med massa färg, krossat sminkpenslar/svampar - å andra sidan har jag grymt dåliga lampor så att jag kan inte måla nu för att mitt rum är nästan bäcksvart, Kan inte blanda färgerna för jag ser inte ens vilka färger jag blandar och jag kan inte eller lägga upp dagens resultat då färgerna i toalettljuset (som är den bästa lampani huset) är förjävliga, så bra blev allt detta.

I veckan ska jag faktiskt till Gekås - med pappa!

+ Julafton i Sverige, den skippar vi. Visserligen drar vi inte till värme osv. som alla rika svennebanans gör till jul, Thailand, you know. Nej vi hade tänk att åka ner till lägenheten i Kroatien över jul, jag är totally på! Orkar inte allt jävla ståhej är hemma, dessutom vill jag träffa lilla Lana, min låtsasmamma nyfödda barnbarn!

ÄNNU EN RESA INBOKAD I KALENDER 2011!

Vemdalen.

Senegal.

Danmark.

Kroatien.

(Sen möjligtvis London) - fuckyeah!

. . . okej min bror sade att jag reser väldigt mycket och jag tyckte att jag reser ju ingenting - fast det kanske jag gör trots allt bara att jag inte tänker på det ><

Nummer ett. Favoriten i outfiten måste vara linnet och shortsen, jag vet att liknande shorts fast i vinröd finns på Cubus men jag känner inte för att lägga upp 300:- på ett shorts mitt i "vintern".  Ja . . .det är ju jag och min Manchester addicion.

Är det något plagg ni undrar över? Kommentera bara då så kan jag skicka iväg en direktlänk till plagget.

Hallelujah på skorna, fodrade Dr. Martens. Vem vill inte ha det? Jag och syrran hade tänkt oss en Londonresa i November och oui, Dr. Martens ligger höst upp på listan. Jag vill inte ha några fake från Dinsko, hela skolan har dem i svart. Boringness!

Att ni inte kan vara mer fantasifulla än så, köpa exakt likadana skor i exakt samma färg?
Svarta fake Dr. Martens är vintern vita Converse.

Hos Kandee är det som gäller. Skapa din outfit med ett Kandee-plagg (som är fantastico) Klicka på någon utav bilderna för att komma till tävlingen.